För nån vecka sedan stöp jag över boken “Klimatpsykologi” av Frida Hylander et al och bokstavligen sträckläste den till den var slut. Har du läst den? Normalt brukar jag inte vara så förtjust i sånt som börjar med “klimat-“, för i min värld tyder det på att man förenklat saken alldeles för mycket. Klimatkrisen är ju trots allt bara en begränsad del av den totala, globala krisen tänker jag…

Men med den här boken var det lite annorlunda. För den handlar egentligen inte om klimatkrisen, utan mer om varför vi inte ställer om samhället när vi så länge känt till farorna med att låta bli. Det är ju nåt jag har grubblat rätt länge på och haft mina teorier kring, men jag har inte läst en så kraftfull sammanställning av forskningsläget förut, som i den här boken.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är IMG_8452.jpg

Effektglappet

En av de viktigaste faktorerna som lyfts av författarna är det forskarna kallar “effektglappet”. Det betyder att det i det i det stora hela inte finns nåt samband mellan hur mycket vi engagerar oss för miljön och hur miljövänligt vi faktiskt lever. En aning nedslående nyheter kan man ju känna. För om vårt engagemang för miljön inte leder nånstans, finns det då ens nån anledning att engagera sig?

Jodå, så illa är det som tur är inte. Men vi behöver verkligen fokusera vårt engagemang i en annan riktning. Fokuset för de allra flesta råd kring engagemang för miljön riktar sig ju till oss som konsumenter. Samtidigt som det visat sig att det är just den typen av förändringar som är väldigt ineffektiva. Att göra förändringar i konsumtionsmönster kräver nämligen mycket tid, pengar, kunskap och engagemang hos den enskilde. Det gör att sk “gröna konsumenter” lägger väldigt mycket tid och kraft på att vara miljövänliga, samtidigt som de inte har lägre avtryck alls än de sk “bruna konsumenterna”, som inte engagerar sig överhuvudtaget…

Och det beror såklart på att en konsumtionsinriktad livsstil i sig är väldigt tärande på miljön och att de “gröna” konsumenterna inte bara handlar mer ekoprodukter än de “bruna”, utan konsumerar mycket mer överlag. Att vi lägger ner en massa kraft på att konsumera miljövänligt har därför ingen effekt i det stora hela. Risken är snarare stor att engagemanget i sig leder till en slags nöjdhet som sedan kan användas som motiv för att göra undantag.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är IMG_8449.jpg

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är IMG_8418.jpg

Vi behöver en social rörelse

Det vi enligt författarna behöver göra för att få större effekt av människors engagemang är därför att lämna trenden med att några få enskilda personer utför många små, arbetsintensiva beteendeförändringar med liten effekt. Och att istället få många personer som gemensamt utför några få, men stora förändringar som ger stor effekt. Det handlar då om att lägga mindre tid och uppmärksamhet på vad vi konsumerar och istället använda den tiden och kraften på att få igång en social rörelse. Att i första hand anstränga oss för att få människor i vår närhet att bli aktiva medborgare, så att vi sedan tillsammans kan förändra de sociala, ekonomiska och juridiska strukturer som kan göra skillnad på riktigt!

Men hur gör man det då? Rent konkret? Hur kan vi inspirera människor i vår närhet att ta steget och bli aktiva medborgare? Jag tror jag har en idé. Skriv upp dig på mitt alldeles nya veckobrev vetja, så får du veta mer!