Vad skulle hända om den feministiska rörelsen tog ledningen i bygget av en hållbar samhällskultur? Bara av att jag ställer frågan så förstår du att det inte är något jag tycker mig se idag. Jag ska förklara varför, men först lite bakgrund:

Vi lever i ett patriarkat

Vi lever just nu i ett patriarkalt samhällssystem, där män som grupp innehar den största ekonomiska, juridiska och politiska makten. Rent definitionsmässigt är alltså inte detta med patriarkatets vara eller icke vara en diskussionsfråga, även om det kan verka så ibland. Att vi lever i ett patriarkat är endast en beskrivning av hur det ser ut just nu, att män som grupp innehar fler maktpositioner än kvinnor som grupp. Hur patriarkatet uppstått, vilka konsekvenser det får och hur man ska komma tillrätta med dessa problem är såklart en helt annan fråga, där man verkligen kan ha olika uppfattningar.

Jag upplever dock de flesta diskussioner om feminism som ganska destruktiva. Vi har såklart den feministiska rörelsen att tacka för mycket under historien, inte minst de senaste årens klargörande av läget utifrån metoo. Men jag upplever också en stark känsla av att den feministiska retoriken behöver ta ett steg till, fördjupa sin analys och börja axla ett helt nödvändigt ledarskap i bygget av en hållbar fredskultur, som skulle gynna jämlikheten mellan män och kvinnor. Det tycker jag mig tyvärr inte se så mycket av idag.

Vår syn på makt och vinst

För att förstå vad det här med patriarkat egentligen handlar om och vad jag menar med att vi måste ta ett steg till, behöver vi titta lite närmare på det här begreppet ”makt”. När vi pratar om patriarkatet utgår vi ifrån att makt handlar om att kunna driva igenom sin vilja på andras bekostnad. Vi ser på makt som något man kan äga och ta från någon annan. Det handlar om att ha makt ”över” varandra. Inom feminismen bygger vi berättelsen om att män tagit sig makt på kvinnors bekostnad och lösningen på problemet blir då att kvinnor behöver ta tillbaka makten, på männens bekostnad.

Jag kan mycket väl förstå det perspektivet, men jag tror inte att det leder till någon lösning. Accepterar vi ett sådant samhälle, där makt definieras som något man äger på bekostnad av någon annan, kommer vi fortsätta leva i en krigskultur där en grupp dominerar en annan. Personligen tror jag att det är män som för alltid kommer att inneha mest strukturell makt i ett sådant samhälle, för i en krigskultur kommer de maskulina egenskaperna alltid leda till fördelar i förhållande till de feminina.

I den feministiska diskussionen ser vi ofta män som vinnare i patriarkatet, eftersom vi föreställer oss att makt över andra leder till fördelar för den enskilde. Det är denna logik som jag starkt vill ifrågasätta. Att män som grupp innehar mer makt än kvinnor som grupp innebär faktiskt inte att män vinner på att leva i en krigskultur. Människan som varelse har ju alltid gynnats av fungerande samarbete, aldrig av dominans och våld. Därför kommer alltid alla människor att förlora på att leva i en kultur som tillåter vissa grupper att dominera andra. Vi kan lätt se att kvinnor är förlorare på många sätt i vårt samhälle när vi tittar på statistiken i sånt som löneskillnader, kvinnovåld och sexuella trakasserier. Men det är ju lika lätt att se att män är förlorare, om vi tittar på statistiken i sånt som social isolering, självmord och kriminalitet.

Vi behöver en ny berättelse

För att kunna bygga ett jämlikt samhälle tror jag därför att vi måste försöka skapa en ny berättelse, med andra definitioner av sånt som makt och vinst. ”Makt” måste ju inte innebära makt över någon annan. Vi kan mycket väl förändra synen på makt till att handla om ”egenmakt”- som handlar om vår egen möjlighet att påverka vårt eget liv i den riktning vi vill och ”medskapandemakt”- som handlar om den kraft vi kan uppbringa i grupp genom samverkan och äkta demokrati. Vad skulle egentligen hända om den feministiska rörelsen slutade fokusera på hur kvinnor kan ta tillbaka makt från männen och började fokusera på hur kvinnor och män kan stärka sin egenmakt och sin medskapandemakt? Vad skulle hända om feminism innebar utforskandet av äkta demokrati, där människor tar ansvar för sin egen situation och där makt inte handlar om att dominera någon annan? Det vore oerhört spännande att få se vad som skulle kunna bli konsekvenserna av den typen av perspektivskifte.

Vi har alla samma ansvar

Det är möjligt att kvinnohatet idag är större än manshatet. Men det spelar ingen som helst roll, eftersom det är hatet som sådant som är problemet. Mer manshat kommer aldrig leda till mindre kvinnohat, hur förståeligt det än är att enskilda kvinnor tröttnar och lackar ur ibland. Som rörelse måste dock feminismen vara mer vuxen än så och börja axla det ledarskap som krävs för att vi ska kunna börja bygga den typ av fredskultur som är den enda som kan leda till jämlikhet mellan könen. Och för det bygget är vi alla lika ansvariga. Kvinnor och män har tillsammans byggt patriarkatet. Tillsammans måste vi nu ta ansvar för att börja bygga det nya.