Hösten är här och det känns som en befrielse faktiskt. Det har varit en lång, varm, skön och mycket annorlunda sommar. Även jag har njutit av värmen såklart, de ljumma kvällarna, alla fantastiska solnedgångar och bad ända in i september. Men jag har också behövt se mina odlingar torka bort och dö och kan fortfarande känna den stickande lukten av skogsbrand i näsan.

Vi började äntligen prata om klimathotet igen, att det verkligen är nåt som är allvarligt fel med en svensk sommar helt utan regn, att det får fruktansvärda konsekvenser, att vi faktiskt har orsakat det här och att det inte är lång tid kvar nu. Greta klimatstrejkade med hela världen och jag kände att det är nu det händer.

Sedan blev det val och vi lyckades nästan rösta ut miljöpartiet ur riksdagen. Inte för att miljöpartiet är lösningen, men ändå ironiskt på nåt sätt. Jag kände klimatångesten smyga på, för första gången i mitt liv faktiskt. Började tvivla på att vi kan ändra på det här. Eller snarare, började tvivla på att vi vill ändra på det här. Lyssnade på nyheter och debatter och fick höra att det är lätt som en plätt, att det inte behövs några stora förändringar, inte ens en liten flygskatt. Vi blandar ner lite biobränsle i tanken bara, så kan vi fortsätta som vanligt.

Men jag håller inte med. Vi kan inte fortsätta som vanligt, när det är vanligt som är problemet. Vi måste istället bygga en värld som håller för nutid och framtid och som bygger upp istället för bryter ned. Vi kan inte längre dividera om ifall det är privatpersoner eller politik som ska göra skillnaden, för sanningen är den att det är samma sak. Det är vi människor som är både privatpersoner och politik, det är också vi som är både problemet och lösningen.

Men hur ska vi göra då, för att bli mer lösning och mindre problem? Tja, därom tvista såklart de lärde, men jag är i alla fall helt säker på att vi behöver börja med dessa tre förutsättningar:

  1. Vi behöver förstå att vi aldrig kommer att kunna göra detta ensam. Vi måste samla ihop oss- grannar, vänner, släktingar och medmänniskor och göra det tillsammans. Vi behöver en by. Jag råkar redan bo i en by, så för mig är det naturligt att börja här. Hur är det för dig? Hur ser din by ut?
  2. Vi behöver en bild av den värld vi ska bygga. Hur ser det ut där? Hur bor man, lever, äter reser och umgås man? Hur producerar man mat och annat man behöver på ett hållbart/uppbyggande sätt? 
  3. Vi behöver få börja längta efter att sätta igång. Just nu används ordet hållbarhet nästan enbart i negativa termer, om sånt vi inte får göra. Men vi ska bygga en bättre värld ju, det är nåt att se fram emot! Och det bästa är att det är vi som råkar leva här och nu som får skapa den tillsammans. 

Det är därför jag har startat den här bloggen. Här kan vi skapa en bild av framtidens småskaliga, moderna och hållbara samhälle, som en plats att längta till. Här kommer du att kunna följa mig och mina bestyr just här i min by, få inspiration och kunskap för att börja bygga din egen, samt inte minst ha möjlighet att bidra med dina egna tankar, erfarenheter och drömmar kring hur vi kan bygga en hållbar värld.

Jag hoppas verkligen att du ska känna dig välkommen att följa med på den här resan. Om du är nyfiken på mer om vem jag är och hur jag tänker kan du läsa mer om mig och bloggen Byaliv och om min definition av hållbarhet- omsorg om naturen, omsorg om oss själva och omsorg om varandra.

Hur har din sommar varit? Har du haft klimatångest?

Maria