På fredag är det klimatstrejk och jag kommer självklart att delta. Demonstrationer är ett bra sätt att lyfta frågor, bilda opinion och skapa mötesplatser. Men vi får aldrig tro att klimatstrejk kan vara lösningen på våra problem. Låt mig förklara:

Vi behöver ett annat system

– Folk lider, folk dör. Hela ekosystem kollapsar. Och allt ni talar om är pengar och sagor om evig ekonomisk tillväxt.”

Säger Greta. Och får stöd av Johan Rockström:

”Vi har inga belägg för att grön tillväxt är möjligt. Vi applicerar önsketänkande för att tillåta en mjukare utfasning av vår fossila era.”

Vi behöver alltså ställa om. Inte bara lite lätt på ytan, utan verkligen från grunden bygga ett annat samhälle och en annan kultur. Vi behöver skära djupt i det sjuka köttet. Vi behöver förändra våra målsättningar för samhället, ifrågasätta våra grundläggande förståelser och vår syn på människans plats i världen, lära oss att samarbeta med våra medarter och restaurera sånt vi redan har förstört.

Ett system kan aldrig förändras uppifrån

Men en fråga blir för mig hängande i luften, nämligen- ”Hur ska det gå till?”

Och jag tror att det är dags för oss att erkänna att vi faktiskt inte har svaret på denna vår tids största fråga. Vi vet helt enkelt inte hur den här omställningen ska gå till, för vi har ju aldrig gjort det förut. Stefan Lövén kommer inte att kunna rädda oss från den här situationen. Inte för att han är ond, eller feg. Utan för att inte heller han har svaren på hur det ska gå till. Vi måste förstå att det här systemets ledare har som uppgift att företräda det här systemet. De har kraft att upprätthålla det, men inte att byta ut det. Ett system kan därför aldrig förändras uppifrån, bara inifrån.

Att kliva utanför boxen

Förra veckan var jag på en fantastisk föreläsning av Navid Modiri. Han pratade om kreativitet och varför så få av de verkligt bra, innovativa idéerna dyker upp när vi befinner oss på jobbet. För målet för en arbetsplats är att producera sånt vi redan tänkt ut, inte att tänka nytt. Istället kommer de riktigt bra idéerna i miljöer där vi är fria att fantisera och leka- under löprundan, i duschen, eller strax innan vi ska somna. För att kunna tänka i nya banor behöver vi nämligen våga lämna boxen, med allt det trygga och invanda som finns där, för att kunna frigöra vår kreativitet och fantasi.

Jag tänker att vårt första steg på vägen mot ett hållbart samhälle behöver vara att skapa sådana platser för kreativitet. Utanför boxen, där vi törs fråga oss hur vi kan bygga ett nytt, bättre samhälle och en hållbar kultur. Där vi törs hålla de här riktigt svåra frågorna, trots att de inte har några enkla svar. För att bereda plats för ett sådant lärande behöver vi en annan typ av ledning än den vi är van vid. Det vi behöver mest nu är faktiskt inte svar från politiker eller chefer, för deras svar kommer inifrån boxen.

Istället behöver vi ett helt gäng vanliga människor, över hela samhället, i en massa olika sammanhang, som kan axla ett ledarskap genom att hålla ett utrymme för kreativitet och utforskande. Såna som inte själva kan svara på hur man ställer om ett samhälle, men som anar kraften i vad som kan hända när människor går samman och börjar ta ansvar för sin egen framtid. Såna som kan kallas barfotapedagoger.

Kan du ta rollen som barfotapedagog?

I våras tog jag ett sådant initiativ där jag bor, genom att starta upp studiecirkeln Framtidens by. Jag tog rollen som barfotapedagog och bjöd in mina grannar. Tillsammans har vi börjat utforska vad just vi skulle kunna göra just här på den plats där vi bor. Ingen av oss har några färdiga svar, men genom närheten till människorna och de omgivande ekosystemen kan vi lära känna varandras och platsens behov och försöka tillgodose dem i så hög utsträckning som möjligt.

Min önskan och längtan är såklart att fler skulle vilja starta upp liknande initiativ i det sammanhang de befinner sig. Och att vi sedan kan ha ett utbyte med varandra, där vi kan dela erfarenheter av framgång och motgång. Låta kreativiteten slå rot, spira och sprida sig till dess vi ställt om samhället. Inifrån.

Skulle du kunna ta rollen som barfotapedagog i det sammanhang du befinner dig? Och i vilket sammanhang skulle det i så fall kunna vara?