Inget samhälle är hållbart så länge makt och ansvar fördelas ojämlikt mellan människor.

Myten om den egoistiska människan

Vi lever i en i allra högsta grad ojämlik värld, präglad av individualism, materialism, konkurrens, hierarkisering och våld. Vi har gjort det så länge vi kan minnas och lärt oss att det är en del av den mänskliga naturen att bete sig egensinnigt, roffa åt sig och klättra på andra för att få sin vilja igenom. Det finns dock inget egentligt stöd för att det skulle vara på det viset. När man tittar tillbaka på de samhällen som fanns innan människan blev bofast, ser man inga tecken på våldsamma eller härskande strukturer. Vi kunde då uppenbarligen leva sida vid sida, lösa konflikter utan våld och dela rättvist på resurserna. Genom studier av små barn har man också kunnat visa att människan föds med ett starkt rättvisepatos.

Så tänk om det egentligen inte är vårt beteende som skapar ett ojämlikt samhälle, utan vårt ojämlika samhälle som skapar våra beteenden? Det skulle ju betyda att vi kan välja att skapa mer jämlikhet genom att förändra det samhälle vi lever i!

Så uppstår ojämlikhet

För att förstå hur vi kan skapa jämlikhet behöver vi dock börja med att reda ut vad det är som skapar ojämlikhet. Det verkar som att ojämlikhet uppstår och upprätthålls genom fyra olika processer, som alla bygger på och förstärker varandra.

Avstånd

Det börjar med att vi skapar ett avstånd mellan varandra genom att dela in människor i olika grupper och sedan tillskriva dem olika egenskaper och förväntningar att leva upp till. Det kan handa om att klä pojkar och flickor i olika kläder, att vi väljer att bosätta oss i områden där människor har liknande ekonomi och arbetsförhållanden som oss själva, eller att vi separerar människor utifrån ålder genom förskola, skola, arbetsliv och äldreomsorg.

Hierarkisering

Detta uppdelande är en förutsättning för den hierarkisering som sedan sker, där vissa grupper betraktas som bättre och mer normala än andra. Därigenom blir det tillåtet för de överordnade grupperna att tillskansa sig fördelar på de underordnades bekostnad.

Exkludering

Det kan ske genom exkludering, alltså att vi stöter ut eller förnekar vissa grupper att synas. Det kan handla om att människor med utländska namn har svårare att få arbete eller bostad, att människor med funktionsnedsättningar sällan får synas i media, eller att homosexuella män inte tillåts bli blodgivare.

Exploatering

Ett annat vanligt sätt för överordnade grupper att utnyttja sin position är genom exploatering, dvs att utnyttja en annans resurser för egen vinning. Det kan handla om att tillåta dåliga arbetsförhållanden för textilarbetare i fattiga länder för att vi ska få fram billiga kläder, att storstäder i södra Sverige tjänar pengar på norrländska naturresurser, eller att företag använder sexualiserade kvinnokroppar för att marknadsföra sina produkter. Det brukar alltså oftast vara skillnader utifrån kön, klass, etnicitet, ålder, funktionalitet, sexualitet, utseende och plats som används för att skapa ojämlikhet mellan människor.

Alla tjänar på jämlikhet

Intressant i sammanhanget är dock att även om vissa människor förfördelas i ett ojämlikt samhälle, så verkar alla samhällets invånare tjäna på ökad jämlikhet. Hur kan då det gå till? Jo, genom att granska länder med olika grad av jämlikhet har man kunnat se att även de mest förfördelade i ojämlika samhällen skulle uppnå bland annat förbättrad psykisk och fysisk hälsa och längre förväntad livstid om samhället blev mer jämlikt. Ett mer jämlikt samhälle präglas också mindre av social oro- som missbruk, våld och kriminalitet, än ett samhälle där resurserna är mer ojämlikt fördelade.


Men varför har vi då ett ojämlikt samhälle?

Men om det nu inte ligger i människans natur att sträva efter ojämlikhet och alla dessutom skulle tjäna på ett mer jämlikt samhälle, då kan man ju fråga sig varför vi inte redan är där? Troligtvis beror det på att vi, precis som att vi alla har att tjäna på jämlikhet på lång sikt, har en del att förlora på kort sikt. Priviligierade människor släpper inte så lätt de fördelar de lärt sig ta för givna och alla människor, överordnade som underordnade, belönas och bekräftas av sin omgivning genom att leva upp till de roller och förväntningar som tillskrivits dem. Den trygghet vi upplever av att ”veta” hur människor är, beter sig och klär sig utifrån den grupp de tillhör förvandlas nämligen snabbt till oro om människor börjar röra sig utanför dessa tillskrivna roller och normer. Det är alltså inte minst vår rädsla som gör att de flesta av oss finner sig i och fortsätter upprätthålla ett ojämlikt samhällssystem.

För ett mer jämlikt samhälle

För att kunna gå från ett ojämlikt samhälle till ett mer jämlikt behöver vi alltså göra mindre av mekanismerna avstånd, hierarkisering, exkludering och exploatering och mer av deras motsatser, nämligen;

Närmande

Att skapa mindre avstånd genom att blanda olika grupper av människor, samt genom att ifrågasätta vedertagna normer och ”sanningar” om andra.

Demokratisering

Att verka för plattare organisationer där de som omfattas av besluten också får ta ansvar för dem.

Inkludering

Att medvetet bjuda in människor som vanligtvis stängs ute, t ex genom kvotering. Att medvetet skapa utrymme för människor som vanligtvis förnekas utrymme, t ex genom separatistiska grupper för människor som underordnas.

Omfördelning

Att lära oss betala hela priset för vad en vara kostar och förstå att billigare varor oftast grundar sig på att någon annan fått betala. Att sträva efter fler samägda företag där vinster investeras i verksamheten. Att sträva efter en likalönsprincip.

Om många deltar i detta kan vi ta små steg i taget och ändå åstadkomma mycket.