Rätt ofta får jag frågan vad det är som gör en by till en by. Och det är ju onekligen en bra fråga, som vi i Byakademin nu har grunnat på i tre år. Och lär fortsätta med så länge vi håller på ska tilläggas, eftersom det ju är vår helt grundläggande frågeställning; Vad är egentligen en by?

Detta är alltså inget jag kan ge ett färdigt svar på just nu, men jag kan i alla fall berätta lite om hur tankarna går:

Relationer och förvaltarskap

När vi i Byakademin pratar om byar är det inte vilken by som helst vi tänker på. Utan en by som är organiserad på så sätt att den kan utgöra basen i ett hållbart (eller egentligen snarare ett regenerativt/livsfrämjande) samhälle. Utmärkande för en sådan by tänker jag skulle kunna vara att det;

  • Finns en viss kvalitet i relationen mellan människorna i byn.
  • Finns en viss kvalitet i relationen mellan människorna och de ekosystem som byn är en del av.

Dessa tankar grundar sig i Elinor Ostroms forskning kring ”allmänningarna som samhällsinstitution”, för vilken hon fick ta emot Nobelpriset i ekonomi 2009. Ostrom visade genom sin forskning att människor faktiskt kan förvalta naturresurser på ett hållbart sätt- om de själva får komma överens om vilka regler som ska gälla.

Detta visar alltså tydligt hur frågan om ekologisk hållbarhet i grund och botten är en fråga om demokrati. Det visar också varför vi behöver ett tredje alternativ till stat och marknad om vi ska klara att stärka naturresurserna snarare än att förinta dem. Vi behöver en lokal, allmän, decentraliserad, småskalig nivå av förvaltande- vi behöver byar!

Gammal kunskap i nya sammanhang

Före industrialiseringen var ju Sverige uppbyggd av den typen av bykulturer, där man levde, arbetade och förvaltade den gemensamma platsen tillsammans. De flesta av oss känner den bilden väl genom Astrid Lindgrens berättelse om Bullerbyn. Men när Sverige industrialiserades behövde man arbetskraft och mat till fabrikerna inne i städerna och de självhushållande byarna ansågs ineffektiva i den industrimoderna ekonomin. Byarna splittrades genom skiftesreformen och gårdarna placerades ut som enskilda små öar, till det landskap vi känner igen som glesbygd idag. Men det borde alltså ha funnits en massa värdefull kunskap i de där gamla bykulturerna och vi måste verkligen försöka återskapa den innan det är försent. Samt, såklart, utforska hur den kunskapen kan tillämpas i vårt moderna sammanhang.

Hur skulle det se ut i en Bullerby från 2000-talet?

Låt oss ta reda på det!