I måndags hade vi den andra träffen med den jordnära gruppen här i Drömme. Alltså en av de arbetsgrupper som vi bildade efter studiecirkeln Framtidens by.

Studiecirkeln fungerar ju så, att efter sex genomgångna delträffar så kommer gruppen själv fram till om man vill träffas en sjunde gång, för att bestämma om man vill fortsätta och vad man i så fall vill göra framöver. Här i Drömme bildades då inte mindre än tre olika grupper som ville fortsätta utifrån lite olika fokusområden. Och jag valde att gå med i den grupp som vill fokusera mycket på jorden.

Att börja med gruppen

Vid den första träffen, i början av december, hade vi lite brainstorming kring vad vi vill ha gruppen till. Det visade sig att alla var rätt överens om att vi ville börja med någon typ av odling. Men vad ville vi odla? Var ville vi odla? Hur ville vi odla? Och hur skulle vi egentligen kunna besluta om det på ett demokratiskt sätt? När vi inte kommit överens om hur vi ska fatta beslut?

Nä, det blev ganska tydligt att vi behövde börja mer grundligt än så. Och vid den här andra träffen lyckades vi faktiskt fokusera mer på bildandet av själva gruppen, än på odlingen i sig. Vi bestämde oss för att börja med att ställa oss frågan varför vi vill bilda den här gruppen. För det kommer såklart att underlätta alla kommande beslut framöver, när vi har formulerat ett syfte att sikta mot. Det visade sig att vi var rätt överens om att vi längtar efter den gemenskap som en grupp kan ge, att vi vill lära oss mer om hur man kan producera mat på ett sätt som gör att Drömmejorden blir starkare och mer livskraftig, att vi vill sprida denna kunskap till yngre generationer, samt att vi vill kunna fördela det som jorden ger till andra i byn, som kanske inte har lust eller möjlighet att producera själva.  

Nästa steg

Så det som återstår nu är att formulera detta som ett syfte för vår grupp framöver. Och så laddar vi för nästa möte, när vi ska börja diskutera vilken beslutsordning som vi vill använda oss av. Det ser jag verkligen fram emot med skräckblandad förtjusning, haha…